Brasilien

Inledning

Detta arbete om Brasilen skrev jag (Marcus) och Charlie på SO:n våren 2002 när vi arbetede om u-länder i klassen. Jag har skrivt rubrikerna: Landet, Naturresurer och Regeringen. Charlie skrev de övriga; Sociala förhållanden, Kommunikationer och Ekonomi.

Landet

Brasilien är ett land som börjar gå ifrån u-lands principen och allt mer börjar likna ett i-land, ett så kallat NIC-land (Newly Industrialised Countries).

Var fjärde arbetare är sysselsatt inom industrin. Men industrin är koncentrerad till den så kallade industritriangeln i området mellan São Paulo - Rio - Belo Horizonte. I triangeln finns den tunga stål- och metallindustrin. São Paulo är Sydamerikas största industristad med bland annat verkstadsindustri och kemisk industri. Mer än 40% av Brasiliens industriproduktion kommer från staden.

Men stora delar av landet är ändå u-land med fattigdom och undernäring. En fjärde del arbetar fortfarande inom jordbruket.

Landet är världens största kaffeproducent. Inget land säljer mer kaffe på världsmarknaden. En tredjedel av världsexporten kommer från Brasilien. Brasilien odlar inte bara kaffe utan även kakao, sockerrör och bomull.

Men Brasilien, världen näst största exportör av jordbruksprodukter, är inte självförsörjande med livsmedel, till exempel vete.

Naturresurser

Landet har världens största järnmalmstillgångar. Den järnrika och billiga malmen exporteras till bland annat USA och Västeuropa i växande kvantiteter. Redan utgör järnmalmsexporten en tiondel av exporten. Men Brasilien har även gott om bauxit, platina och koppar.

Mer än hälften av importen består av bränslen och råvaror. Men importen av industrivaror minskar i takt med att den egna produktionen byggs ut.

Regeringen

Under ett par decennier från 1960 tog Brasilien det avgörande steget mot en industrialisering. Från att ha varit starkt beroende av jordbruksvarorna bomull, naturgummi, kaffe, socker och kakao, förvandlades Brasilien med i huvudsak lånade pengar till ett "nytt industriland", ett så kallat NIC-land. Landets rika råvarubas var en förutsättning för den snabba utvecklingen.

Under 1980-talet bromsades den snabba tillväxten i ekonomin. Penningvärdet försämrades. Flera program för sanering av ekonomin genomfördes, men utan större framgång.

Fernando Henrique Cardoso är den nuvarande presidenten i Brasilien. När han 1994 vann valet så hoppades många att han skulle få ordning på landets ekonomi. Regeringen lyckades få bukt med hyperinflationen. Till en början gynnade detta de fattiga, men sedan 1997 växer fattigdomen på nytt.

Under Cardosos tid vid makten har Brasiliens utlandsskuld ökat från 149 miljarder dollar till 229 miljarder. Detta är ett direkt resultat av den ekonomiska politik som förs. Den innebär bland annat privatisering av statliga företag, nedskärningar i den offentliga sektorn och privilegier för transnationella företag.

Brasilien har privatiserat tre fjärdedelar av de statliga företagen. Men staten har knappt tjänat något på försäljningarna på grund av de stora investeringar som gjort för att möjliggöra dessa.

Därför används idag större delen av skattepengarna till att betala skuldräntor, inte till att finansiera utbildning och hälsovård. Även andra sociala åtgärder har drabbats av nedskärningar, bland annat programmet för att bekämpa den torka som leder till att hela byar ödeläggs i nordöstra Brasilien. Ett annat drabbat program gäller bekämpningen av barnarbete. Brasilien är ett av de länder i världen där flest barn arbetar. Landet är även ett av världens mest skuldtyngda länder och får allt svårare att betala räntor på skulderna.

Sociala förhållanden

De sociala klyftorna i Brasilien är bland de största i värden. Trots att ekonomin är väldikt bra inom industrin i sydöst och välstånd härskar i bostadsområdena i söder är Brasilien ett utvecklingsland. Nästan hälften av landets befolkning lever i fattigdom. Värst drabbade är de som lever på landsbyggden.

Trots skärpt lagstiftning till skydd för barnen lever ungefär en miljon brasilianska barn på gatorna. Många är beroende av droger, de sniffar ofta lim för att bli av med hungern. De flesta försörjer sig genom försäljning och andra arbeten, men väldigt många tigger, stjäl eller prostituerar sig.

De sociala skillnaderna drabbar särskilt kvinnorna. Arbetslösheten bland kvinnor har ökat sedan betald barnledighet infördes i slutet av 1980-talet. Många mödrar avskedas från sinna jobb.

Allt fler unga flickor blir mödrar. Graviditet är det vanligaste skälet till 10-14-åriga flickors sjukhuset sjukhusvistelse. Och abort är bara tillåten om moderns liv äri fara eller om hon blivit våldtagen.

Enligt författningen har alla medborgare rätt till offentlig vård. Men omkring 90 procent av vården är privat och är där med avgifts belagd. Den fattiga majoriteten, som har störst hälsoproblem får hålla tillgodo med en över befolkad statlig vård, som leds av dåliga resurser och korruption. Spädbarns döden är hög och malaria är vanligt. Brasilien har över en halv miljon hiv-smittade.

Kommunikationer

Omkring 95 procent av all passagerartrafik går på landsväg, med t ex. långfärds bussar. Ungefär en tiondel av vägnätet är asfalterat. Mer än hälften av all gods trafik sker på landsväg, men en del gods fraktas även med järnväg.

Ekonomi

Brasiliens folkmängd, naturresurser och breda industriella utveckling ger i princip landet förutsättningarna att bli ett av värdens bäst ställda länder. Men misskötsel, korruption och brist på utbildad arbetskraft har delvis hämmat välståndet och skapat djupa klyftor i samhället.

Marcus källor: SOL Geografi 9 (bok), Star of Hope & Tidningen Mission.

© 2002 Marcus Linder, Charlie Hertzén.

Datum skrivet: 2002-05-16 | Datum online: 2002-05-31