Nu är Stockholms Filmfestival över för detta år. Det blev 22 filmer sedda för min del, varav 20 av dessa plus Casino Royale var under de sju sista dagarna. Alltså ett snitt på tre filmer om dagen. Ett nytt personligt rekord, men det krävdes ganska många koppar kaffe.

Morgonen efter att jag sett den senaste Bond-rullen var jag och såg Wristcutters: A Love Story. Gillade den starkt. Hade nästan inte läst något alls om den innan, vilket var ett plus då jag till en början inte förstod vart filmen utspelade sig utan att de klarnade med tiden. Trots den egentligen dystra handlingen är den ganska rolig och väldigt fin.

The Host blev jag besviken på, visst var den ganska cool men hade trott att den skulle vara bättre. The Sasquatch Dumpling Gang och A Scanner Darkly var klart sevärda, men de överträffade inga förväntningar.

På Face2Face med Lasse Hallström fick jag se överraskningsfilmen Mitt liv som hund. Hoppades och trodde att det var hans nya film The Hoax som skulle visas, men en bra gammal klassiker var ju inte helt fel.

I lördagskväll var jag på prisutdelningen och tillhörande fest på Elverket. Det var minst sagt skoj att få vara med om en sådan tillställning. Kul att se massa filmkändisar på nära håll.

Sherrybaby blev utnämnd till bästa film. Det passade mig väldigt bra eftersom hade inte hade möjlighet att se den på dess ordinarie visningar, men fick nu chans att se den på extravisningen. Och visst, den var bra, men jag själv hade nog valt någon annan till bästa film.

Avslutningsvis kan jag nämna mina favoriter från festivalen. I vilken turordning kan jag inte bestämma, men Brick, Wristcutter: A Love Story, The Science of Sleep, A Guide to Recognizing Your Saints och The City of Violence var alla super!

Tog ett gäng bilder under festivalen som finns att beskåda min Flickr.